RASHISTORIA

Längst den Euroasiatiska kontinenten sträcker sig enorma stepp områden i nästan obruten linje ända ifrån Tibet till Ungern. På denna yta där historiskt sett boskapsskötande nomadfolk har dominerat, har det sen urminnes tider existerat herdehundar av molossertyp. www.moloss.com är en informativ sida där man kan studera de flesta av dessa herdehunds raser och även deras talrika och mer avlägsna kusiner av dogg typ.

Enasjöns Tamara "Rodja" på bilden ovan är ett typexempel på den korthåriga varianten av Kaukasisk Ovtjarka

Geografiska hinder utgjorde förr mer eller mindre naturliga gränser för de olika typerna av herdehundar, trots detta spreds de ändå långsamt även till övriga europa och bildade där nya raser när de blandades med den lokala hundpopulationen.
Vissa bergsregioner var mer isolerade än andra områden och ett av dessa var Kaukasiska höglandet som är ökänd för sin karga natur och svåra vinterförhållanden.

Höglandets Arrax tilsammans med sin dotter Gruffa

Den Kaukasiska herdehundens fysik och karaktär är präglad av sin miljö och av de människor som den levde i symbios med.
Detta har resulterat i en ras som är mycket sund, härdig och som tål stora klimatvariationer och långvarig kyla.
När Sovjetunionen bildades så behövde man dugliga tjänstehundar och gränspatrullhundar med stor klimattålighet. Röda Arméns kennlar tog över en del av avelsmaterialet som fanns och detta har resulterat i dagens Ovtjarkor som är mer lyhörda och lätthanterliga, och som fungerar bättre som tjänstehundar än de flesta övriga herdehundsraser.